Föreställningar

I hundra år har vi älskat Dan Anderssons dikter, det var först efter sin död han blev riktigt uppskattad. Det är ett hundraårsjubileum att fira, att sörja och framför allt hylla. Dela hyllningen med oss, Pajso, och följ med oss på färden mot den stjärna där sången hörs som bäst.

Pajso bjuder på två föreställningar inför 100 års minnet:


Jag hörde en sång på en stjärna en gång.

Musikteater för vuxna och unga vuxna.

Jag hörde en sång på en stjärna en gång - Pajso"Göte, slå lite vatten i färgen så den håller sig tills jag kommer tillbaks”, ropade han från grinden och slängde sig upp på cykeln, borta var han. BORTA VAR HAN!
Det här har min pappa berättat.
Göte var min äldsta farbror, han var då 15 år, min pappa Börje var 7 år. Året var 1920. Han som försvann på cykeln var Dan Andersson.
Han kom aldrig tillbaks till renoveringen av den lilla stugan på Norgrens gård på Gonäsheden. Han förgiftades och dog på Hotell Hellman i huvudstaden natten mellan den 15 och 16 september.
”Fru Dan”, Olga Andersson, fick flytta in ensam, utan sin poet. I den lilla stugan levde sorgen men så småningom flyttade även glädjen in. Lilla Monika föddes sex månader senare och växte upp med de åtta Norgrensungarna. Nu är alla borta men berättelserna finns kvar. Och kvar är också den gamla stugan.

/Maria Norgren

Läs mer om föreställningen här.


farbror Dan

Musikteater för å.k. 3 - 6

Farbror Dan - Pajso”Nu ska jag berätta för er om farbror Dan. Det finns många berättelser om honom, och många som kan berätta, men det här är min berättelse.
Jag heter Maria och jag har känt farbror Dan ända sen jag var en liten flicka, eller jag tror att jag känner honom men egentligen är det inte så för han dog långt innan jag föddes. Tänk att någon som är död kan vara så närvarande så man tror att han lever. Alla runt mig pratade om farbror Dan när jag var liten. Det var så här, han skulle precis flytta in i en liten stuga som står på vår gård i byn Gonäsheden i Dalarna. Min pappa var 7 år och han och hans sju syskon hjälpte farbror Dan att måla och tapetsera, en dag åkte han till Stockholm och kom aldrig mer tillbaks.”

/Maria Norgren

Läs mer om föreställningen här.